Sy.

Jag kan inte sy. När jag syr går allt fel och det slutar oftast med både skrik och gråt. Ja, jag vet att jag är stor nu och borde skärpa mig men va faaaan.... !
Igår var jag hos Ela och skulle låna hennes symaskin. Det börjar med att Ela och Monica går igenom mycket noga vad jag ska göra och hur jag ska göra det. (jag skulle sy tre gardinlängder, inget avancerat) Monica avslutar med att "detta är så lätt, det kan inte misslyckas". HA! Trodde hon ja! Jag börjar med att stryka och nåla vilket är bottentråkigt, men förarbetet är viktigt. När jag syr går det hur bra som helst. Humöret är på topp och jag blir modigare och modigare. Jag blir så modig att nålen bryts... ooops. Humöret fortfarande ganska bra, jag byter nål och ska trä den. När man ska trä en nål med skakig hand(antingen hade jag druckit för mycket kaffe eller så var jag så exalterad för att jag kunde sy så händerna skakade) i världens minsta hål  med ett rep är det inte helt lätt, men till slut kunde jag. Nu är humöret ok, så jag börjar sy igen. Men det blir ingen söm... ? Jag drar i trådarna, kollar ifall nålen är för kort mm mm men inget funkar. Som vanligt!!! Irriterad börjar jag på resten av det tråkiga förarbetet med hastiga rörelser. Pappa blir lite nervös och försöker hjälpa mig att stryka, men är det nåt jag kan så är det iallafall stryka!!

Det visade sig att jag satt nålen på fel håll därför gick det inte, och nej inte spetsen uppåt. Tack Ela för att du sydde resten till mig, men håll med att det var ett utmärkt utfört förarbete.